Svenska Dagbladet

Fredagen den 21 februari 1986

 

KRISHNAMURTI ÄR DÖD

 

För lite mer än ett år sedan beviljade han Idagsidans Ann Lagerström en intervju. Han var en av världens ledande religiösa filosofer och vi var själva djupt berörda av vad han hade att säga våra läsare. Ändå hade vi aldrig kunnat drömma om att artiklarna skulle få ett så överväldigande gensvar. Under någon månad ringde och skrev människor till oss för att berätta vad Krishnamurti betytt för deras livsåskådning. Det var det intresset som fick oss att ana att Sverige höll på att få en ny religion - utanför alla etablerade system. Och när vi gjorde den stora serien om privatreligionen blev det klart: Om de som går "sin egen väg till Gud” har någon profet är det Krishnamurti. 

                                    

”Varför talar jag? Ni kunde lika gärna fråga varför rosor blommar, varför jasminen doftar eller varför fåglarna flyger. Den som verkligen älskar kräver aldrig något resultat, önskar sig ingenting för egen del och kan därför aldrig heller bli besviken eller trött. Är hjärtat fyllt av kärlek är det som en tidlös källa med evigt friskt vatten." 

I 60 år reste Jiddu Krishnamurti runt världen och talade. "Sanningen", sa han, "är ett väglöst land och du kan inte nå dit på några stigar som en tro, sekt, religion pekar ut för dig." Inga vetenskapsmän eller präster, inga böcker eller föredrag kommer att föra dig dit. Enda vägen till sanningen leder in i dig själv och du måste gå den utan följeslagare. 

Krishnamurti menade att människans problem är hennes rika föreställningsvärld. Vi ser världen genom ett galler av förutfattade meningar. Föreställningarna skapar oreda inom oss - genom våra tankar - och oreda utanför oss - genom våra handlingar. Se på världen, sa Krishnamurti, se vad vi gör med den. 

Bara den människa som är fullständigt fri ser sanningen, menade Krishnamurti, och fria blir vi när vi kan se på oss själva, på våra konflikter och sorger, våra glädjeämnen och drömmar, våra onda och goda handlingar utan föreställningar - utan att använda oss av tanken, tolka, bedöma, döma. 

För där - bortom tanken - sker någonting mycket märkligt, där förändras hela vårt sinne - det blir klart, enkelt och direkt. 

*

Just de orden passar bra in på Krishnamurti själv. Han är klar, enkel och mycket direkt. När jag träffade honom för ett år sedan i en av de skolor han startat, Brockwood Park i England, var han 89 år gammal. 

Hans ansikte var tunt, nästan avskalat, hans kropp liten och lätt och hans närvaro fullständig. För honom verkade det inte finnas någonting annat då än samtalet i det vackra rummet med de höga panelerna och de utsökta möblerna. 

I mötet med honom fungerade inga av de spel som jag lärt mig. Han vägrade spela "Auktoriteten", kändes inte vid "Kändisen", var inte "Den helige" eller "Den allvetande" och sköt undan alla försök till "Vi är överens". Han var fri och det gav mig frihet. Eller som en av de anställda på Brockwood Park sa när jag frågade om de inte, trots allt hans tal om frihet, ändå var väldigt beroende av honom:

"Nej, risken att bli bunden vid Krishnamurti är inte stor - han binder dig inte." 

*

Krishnamurti föddes i Madanapalle i Indien den 11 maj 1895. Som 13-åring togs han om hand av Teosofiska samfundet som i den fattiga pojken med de drömmande ögonen såg en utvald. Under många år uppfostrades han till att bli vår tids Jesus - han skulle frälsa världen. 

34 år gammal bröt han upp, avsade sig allt vad religion och organisationer heter och började sitt ensamma sökande efter sanningen. Och sedan dess, fram till för bara en månad sedan, har han varit på resande fot i ständiga samtal med människor världen över. 

Krishnamurti var filosof, författare och lärare. Han har publicerat ett 50-tal böcker, startat sju skolor i tre världsdelar, hållit tusentals föredrag - eller "samtal" som han själv kallade dem. Han har talat i FN och samarbetat med vetenskapsmän. 

En av hans trognaste samtalspartner, fysikern och filosofen David Bohm, har jämfört honom med Einstein; George Bernard Shaw sa att Krishnamurti var den mest fantastiska människa han någonsin träffat och Aldous Huxley tyckte att det var som att "samtala med Buddha". 

Krishnamurti visste att han skulle dö. I det brev som nådde Krishnamurti Center i Stockholm i måndags morse bara några timmar efter hans död i Ojai i Kalifornien förklarar han: 

"Jag vill inte ha några efterträdare, inga representanter som talar i mitt namn varken nu eller i framtiden. Det behövs ingen som tolkar det jag har sagt. Varje människa kan direkt observera sig själv utan att ta hänsyn till några teorier eller auktoriteter." 

Ann Lagerström

 

”Låt oss dö varje dag så att vi kan möta morgondagen känsliga som ett nyutsprunget löv. För en människa som ständigt dör finns inte döden.”

 

Jiddu Krishnamurti

1895-1986

 

Åter Till Krishnamurti Center

(klicka på logo)