Svenska Dagbladet

Onsdagen den 3april 1985

 

 

I januari publicerade vi en intervju med Krishnamurti: "sanningen är väglöst land, där finns inga kartor, inga vägvisare..." Flera av våra läsare har hört av sig och påpekat att just Krishnamurti är den som bäst formulerat utgångspunkterna för alla de många som är privatreligiösa. Vi bad därför Birgitta Englund i den svenska Krishnamurtiföreningen att definiera hur hon är religiös. 

 

Religiös – men fri från religion

 

”Att vara religiös är att vara fri från alla religiösa föreställningar... 

 

– Först när vi blivit av med gamla religiösa bilder och föreställningar når vi frihet - och i den friheten kan något nytt födas. 

Birgitta Englund, lärare i Stockholm, har själv upplevt en vändpunkt. Under många år sökte hon trygghet, gemenskap och livsmening i Svenska kyrkan. Men behoven blev inte tillfredsställda - i stället ökade hennes inre konflikter. 1966 gick hon igenom en kris som kulminerade i något hon har svårt att förklara. "Det kändes som en inre explosion". Efteråt upplevde hon att "ett nytt liv" började. 

I dag är Birgitta religiös, enligt sina egna definitioner på vad religion är - och de skiljer sig markant från alla regler.

 

– Som kristen försökte jag leva upp till andra människors förväntningar på mig. Men allt jag gjorde kändes fel, eftersom jag inte kunde leva så "heligt" som läran föreskrev.

 Men för mig handlade det inte om att tro - det handlade om livet självt. När sanningen slås fast i ord blir den begränsad, men livet är obegränsat och att vara religiös är något mycket allvarligare än att acceptera en mängd dogmer. Jag har t. ex. aldrig kunnat godta att Jesus dött får våra synder. 

 

Ingen påverkan

Att Birgitta Englund sökte sig till kyrkan kan hänga samman med hennes bakgrund: båda föräldrarna var kristna.

-    Mamma är fortfarande kyrkligt engagerad, men ändå…hon har aldrig försökt påverka min livsåskådning. Tvärtom minns jag att hon sa redan när jag var tonåring: "Du måste gå den väg, som är naturlig för dig". I mitten av 70-talet, när Birgittas vändpunkt kom, hade hon gift sig, fått barn, separerat från sin man och upplevt en allt större konflikt mellan den hon var och kravet på den hon borde vara.

 

-    I tre veckor isolerade jag mig. Jag ville göra allt, som jag inte hunnit med när barnen var små. Men när jag ägnat flera dagar åt att skriva ner mina tankar, spela piano och sy - då fanns inget mer att göra. Jag var ensam med min förtvivlan, hade ingenstans att fly.

 

Birgitta berättar att hon fick en svår huvudvärk, som tvingade henne till sängs. När hon låg där upplevde hon det som om någonting inom henne "sprängdes sönder".

Jag steg upp, det var en vacker sommardag och plötsligt såg jag - för första gången - trädet utanför huset. Jag såg varje löv direkt, utan gamla tankar och föreställningar och jag kände att något nytt hade börjat.

 

   Jag fylldes av energi och mod att göra allt, som jag inte orkat eller vågat tidigare.

 

”Stanna kvar”

 I dag har Birgitta en teori om sin upplevelse: i stället för att fly från sin förtvivlan stannade hon kvar i känslan - och först då hade hon möjlighet att komma ur den. Hon fick tillgång till all den kraft, som tidigare gått åt till att leta efter olika flyktvägar.

 

   Men det var nästan outhärdligt smärtsamt och jag var fruktansvärt rädd. Birgitta Englund betonar flera gånger att hon talar om sin väg till sin religion - och att varje människa måste följa sin egen, inre övertygelse.

 

Lyssna

Kan du beskriva vad religion är för dig?

   Först och främst är det att lyssna, utan att värdera, kritisera eller bedöma. En människa, som verkligen lyssnar, skapar en religiös atmosfär omkring sig. Dessutom verkar det som många av våra problem försvinner när vi - utan ett filter av förutfattade meningar - kan ta till oss vad andra människor säger. 

 Birgitta talar om att vara i lyssnandet, utan tankar. Tankar begränsar, förstör och förvirrar. Först när tanken inte finns kan vi mötas på ett djupare, sannare plan. 

 

Hur lär man sig att lyssna förutsättningslöst?

   Insikten om att vi alltför ofta bara ser vår egen föreställning om en människa - och inte vem han/hon verkligen är - gör att vi förändras. Så småningom märker vi att något har hänt: i dag har jag själv mycket lättare att t. ex. acceptera och respektera människor. Jag har inget behov av att påverka eller förändra dem. 

 

     När man inte längre ser livet i backspegel har man möjlighet att samla all energi för att ta reda på vad som är sanning - för just en själv fortsätter Birgitta.

 

   Du kan aldrig leva med någon annan människas sanning. Gunnar Ekelöf har formulerat det: "Jag tänker inte bedra mig själv med något som inte är jag".

 

Sin väg

   Varje människa måste hitta sin väg och har ansvar för sin egen förändring. Därför måste vi göra oss fria från alla auktoriteter, de leder oss bara till ny bundenhet och nya problem. 

     Birgitta Englund har två döttrar, som är vuxna i dag.

 

   Vi måste skapa en atmosfär runt barn så att de hittar "himmelriket" inom sig, säger hon. Att verkligen möta barn och lyssna på dem - utan krav och förväntningar - är också religion.

 

   Därmed inte sagt att vi skall slopa alla regler. Snarare är det tvärtom: först när vi kommit överens om vissa normer har vi möjlighet att växa fritt.

 

Inifrån

Om människor får växa inifrån kommer världen att förändras, det är Birgittas fasta övertygelse.

 Idag släpar vår inre utveckling ohjälpligt efter, tekniken har vuxit oss över huvudet. Därför måste en djup andlig revolution komma till stånd.

 

– Jag tror det finns en mängd "inre världar" att upptäcka, minst lika fantastiska som den yttre verkligheten. Gemensamt för både vår "inre" värld och den "yttre" är att de måste vara i harmoni. Människor lägger ner mängder med kraft på att skapa trygghet - men det finns ingen trygghet, fortsätter Birgitta.

 

– När man når den insikten behöver man inte söka längre, då år man fri - och i den friheten föds en helt ny slags trygghet. Då frigörs också en mängd energi, som ger oss möjlighet att handla och förhoppningsvis förbättra världen. Birgitta Englund är verksam inom det svenska Krishnamurticentret.

 

– För många år sedan läste jag Krishnamurtis bok "Tankar om livet". Men jag förstod ingenting, jag var alltför bunden av kristendomen. Efter min kris kunde jag känna den frihet han talar om. Birgitta har träffat Krishnamurti flera gånger. Inför första mötet hade hon inga förväntningar, var snarast lite skeptisk.

 

 Men så fort han började tala gick orden rakt in i mig. 

 Krishnamurti har alltså betytt mycket för Birgitta, men hon ser honom inte som någon profet eller auktoritet.

 

– Tvärtom framhåller han själv att han bara är en spegel, i vilken vi kan se oss själva. Och när vi en gång har sett oss själva - då behövs ingen spegel.

 Karin Thunberg 

 

 

”Det religiösa sinnet har inte alls något att göra med tron på Gud. Detta sinne har ingen teori eller filosofi och drar inga slutsatser. Slutsatser hindrar intelligensens utveckling och alstrar illusioner.”

 

 ”Det är lätt att finna vad man söker om man har en föreställning om det som söks... För den som söker ligger det alltså en stor fara i att finna.”

 

”Sinnet (the mind) kan bara arbeta med sina egna projektioner. Den namnlösa stillheten kommer inte från sinnet, därför kan sinnet inte odla eller identifiera sig med den.”

 

”Om du inte äger självkännedom blir den gud du söker en illusionernas gud. Självkännedom är inte målet - det är det enda verktyget som öppnar vägen till det outtömliga.”

 

”Om man blir beroende av något för sin frigörelse (av religion, auktoritet, lycka, alkohol) är det beroendet som blir problemet. Medlet blir av större vikt än målet.”

 

Citat av Krishnamurti

Åter Till Krishnamurti Center
(klicka på logo)