Utdrag ur Krishnamurtis bok Den enda revolutionen

 

Rymd - ändlig och oändlig

 

Oskuldsfullhet och rymd är meditationens blomning.

Det finns ingen oskuldsfullhet utan rymd.

 

Oskuldsfullhet är inte omogenhet. Man må vara fysiskt mogen, men den vida rymd som följer med kärleken är möjlig endast om psyket är fritt från erfarenheternas många skador. Det är dessa skador från erfarenheterna som förhindrar oskulden. Att befria psyket från erfarenheternas ständiga press är meditation.

 

*****

Det hade kommit tre eller fyra som tagit med sina hustrur och vi satt alla på golvet. Från den positionen satt fönstren för högt för att man skulle kunna se trädgården eller den motsatta muren. De hade alla sin utbildning. En sa att han var naturvetare, en annan var matematiker, en annan ingenjör; de var specialister, de svämmade inte över sina bräddar - som floden gör efter häftiga regn. Det är översvämningarna som berikar marken.

 

Ingenjören frågade: "Du har ofta talat om rymd och vi är alla intresserade av att veta vad du menar med det. En bro spänner över rymden mellan två stränder eller mellan två berg. En fördämning bildar en rymd som fylls med vatten. Det är rymd mellan oss och ett vidsträckt universum. Det är rymd mellan dig och mig.

Är det detta du menar?"

 

De andra instämde i frågan; De måste ha dryftat den innan de kom. En sade: "Jag skulle kunna framställa det annorlunda, i mera vetenskapliga termer, men det bleve mer eller mindre samma sak."

 

Det finns rymd som söndrar och rymd som stänger inne, och rymd som är obegränsad. Rymd mellan människa och människa, som odygden gror i, är söndrandets begränsade rymd; det finns söndring mellan dig sådan du är och den inbillning du har om dig själv; det finns söndring mellan dig och din hustru; det finns söndring mellan det du är och idealet om vad du borde vara; det finns söndring mellan berg och berg. Och det finns den skönhetens rymd som är utan tidens och konturens gräns.

 

Finns det rymd mellan tanke och tanke? Mellan minnen? Mellan handlingar? Eller finns det inte någon rymd alls mellan tanke och tanke? Mellan motiv och motiv? Mellan hälsa och ohälsa - orsak som blir verkan, och verkan som blir orsak?

 

Om det funnes avbrott mellan tanke och tanke då skulle tänkandet alltid vara nytt, eftersom det inte är något avbrott, något mellanrum, så Ar allt tänkande gammalt Man kanske inte är medveten om en tankes kontinuitet; man kanske tar upp den en vecka efter det man släppte den, men den har hållit på att arbeta inom den gamla gränsen.

 

Så hela medvetandet, både det medvetna och det omedvetna - vilket är ett olyckligt ord att tvingas använda - är beläget inom traditionens, kulturens, vanans och minnets trånga rymd. Tekniken kan ta en till månen, kan bygga en bågbro över en klyfta eller införa en smula ordning inom samhällets avgränsade rymd, men allt detta alstrar oordning på nytt.

 

Rymd existerar inte endast bortom detta rums fyra väggar; det finns också den rymd som rummet utgör.

Där finns den instängda rymd, den sfär som iakttagaren skapar kring sig själv och genom vilken han ser den iakttagne - som också skapar en sfär omkring sig.

 

När iakttagaren ser på stjärnorna en kväll så är hans rymd begränsad. Han kan vara i stånd att genom ett teleskop se på tusentals ljusårs avstånd, men han är upphovsman till rymden och därför är den ändlig.

Avståndet mellan iakttagaren och det iakttagna är rymd, och måttet är tiden för att tillryggalägga den rymden.

 

Det fmns inte bara fysisk rymd utan också den psykologiska dimension inom vilken tänkandet skyddar sig - som gårdagen, nuet och morgondagen. Så länge det finns en iakttagare är rymden den trånga fängelsegård där det inte finns någon frihet alls.

 

"Men vi skulle vilja fråga om du försöker bibringa oss rymd utan någon iakttagare. Det förefaller att vara ytterst omöjligt, eller kan det vara en fantasi hos dig själv?"

 

Frihet, min herre, finns inte inom fängelset, hur komfortabelt och prydligt det än må vara. Om man har en dialog med frihet så kan den omöjligen finnas inom gränserna för minne, kunnighet och erfarenhet. Frihet fordrar att man bryter ned fängelsemurarna även om man finner behag i den begränsade oordningen, det begränsade slaveriet, knoget inom skrankorna.

 

Frihet är inte relativ; antingen är den frihet, eller inte. År den det inte så är man tvungen att acceptera det trånga, begränsade livet med sina konflikter, sorger och pina och bara kunna åstadkomma en smula ändring har och där.

 

Frihet är oändlig rymd. Där det är brist på rymd så uppstår våld - såsom fribytaren och med fågeln som hävdar sin rymd, sitt revir, för vilket den vill slåss. Detta våld kan vara återhållet av lag och polis; precis som den rymd som fribytarna och fåglarna kräver och som de vill slåss för, är begränsat våld. På grund av den begränsade rymden människa och människa emellan måste det finnas aggressioner.

 

"Försöker du inbilla oss att människan alltid kommer att vara i konflikt inom sig och med yttervärlden så länge som hon lever inom den sfär som hon själv har gjort?"

 

Ja. – Nu har vi kommit till det centrala problemet: friheten. Inom den trånga samhällskulturen finns det inte någon frihet, och eftersom det inte finns frihet råder där oordning. Människan som lever inom denna oordning söker frihet i ideologier, i teorier, inom det hon kallar Gud. Denna flykt är inte frihet. Den är återigen fängelsegården som söndrar människor från människor.

Kan tänkandet, som har åsamkat sig de här konstruktionerna, komma till ett slut, bryta ned konstruktionerna och gå bortom och över dem?

Uppenbarligen inte, och det är det första man måste inse. Intellektet kan omöjligen slå en bro mellan sig och friheten. Tänkandet, som är gensvaret till minnena, erfarenheterna och kunskaperna, är alltid gammalt, liksom intellektet är, och det gamla kan inte bygga någon bro till det nya. Tänkandet är i grund och botten iakttagaren med sina fördomar, sin rädsla och ängslan, och denna tankefigur gör tydligen - på grund av sin isolering - en sfär omkring sig. På så sätt blir det en distans mellan iakttagaren och det iakttagna. Iakttagaren försöker att upprätta ett kontraktsförhållande med bibehållande av distansen - och så blir det konflikt och våld.

 

I allt detta finns det inte några fantasterier. Inbillning, i vilken form som helst, spolierar sanningen. Bortom tänkandet är det frihet; frihet innebär oändlig rymd som inte är skapad av iakttagaren. Att närma sig denna frihet är meditation.

 

Det finns ingen rymd utan tystnad, och tystnaden kommer inte till genom tiden såsom tänkande. Tiden kommer aldrig att ge frihet; ordning är möjlig endast när hjärtat inte är inhöljt i ord.

 

Översättning från Bulletin 18, 1973 Gert Serrander

 

Åter Till Krishnamurti Center

(klicka på logo)